Vallfärden

För första gången var en nunna med och vandrade pilgrimsleden från Fågeltofta kyrka till Mariavall under vår årliga vallfärd. Det var starkt! Vi bad och sjöng under hela färden.

Allra längst bak i ledet gick en småbarnsfamilj med sulky och den lilla flickan ropade gång på gång "Mamma! Mamma!" Jag tänkte: Passar perfekt. I rosenkransen ropar vi på vår himmelska moders sällskap när vi begrundar hennes sons liv och den lilla flickan gör det på ett annat sätt, hon påminde oss vandrare om att det är viktigt att be med hjärtat. Jag beundrade verkligen denna småbarnsfamilj som i ojämn terräng sprang med sulkyn eller bar barnen, vilken hängivenhet!


Bön får själen att andas, och glöm inte att bönen är en stark kraft som kan förflytta berg.

Varje vecka skriver en eller två systrar våra allmänna förböner, denna söndag bad vi som följande:


För alla kristna, för kyrkan – hjälp oss att lyssna till människor så att vi gör deras glädje och hopp, deras sorg och oro till vår egen, ber vi dig, Herre.
Om fred i Ukraina, ber vi dig, Herre.
Om vishet för politiska ledare och alla människor. Hjälp oss att vända oss från dårskap till vishet och ansvar, ber vi dig, Herre.
För alla ensamma, för alla förtvivlade ber vi dig, Herre.
För oss alla – förbarma dig över oss och gör oss lika dig, ber vi dig, Herre.