Vem är poeten?

För cirka två år sedan hittade vi en dikt på engelska i vårt gästhus. Den låg på bordet i gästernas läsrum.

Vi tyckte om den. Den var lekfull och av hög klass. Men vem kunde ha skrivit den???

Ingen aning. Med undantag av munkar och nunnor har vi sällan engelskspråkiga gäster här.

Dikten berättar om en gäst som går "stora rundan". En fin promenad på en dryg timme i vår vackra skog.

När vi nyligen skulle tacka abbot Robert för de två reträtter han gett oss, kom tanken upp att kanske läsa denna dikt för honom. Den hade nämligen den passande titeln "Retreat", och han förstår ju nyanserna i det engelska språket.

Så skedde och han fick med sig "orgnial manuskriptet" (skrivet på baksidan av ett betalpapper från bokhandeln) i ett kuvert (se översta fotot), så att han kan dela den med sina munkar i North Yorkshire.

Enda gissning om Poet som vi har är att det måste varit en manlig Gäst. Vi systrar skulle åtminstone inte få associationer om Star Wars när vi tar en promenad!

Här är dikten i datorskrift:

Retreat

The path is somewhat familiar;

A gravel forestroad,

Leaving the highway hum behind.

Now stand some firs

Their feathery fingers enfolding the stonewall.

And a stout oaken dome –

Happy to be alone

In the many.

The sun-soaked humidity

Sees the bee-like insect

Taking the golden nectar

Of the buttercup.

And others,

Hover over the path

Like a miniature Star Wars drones

Unmoved by my presence.

T-d-d-duc

Tuctuc tuc.

I stop and look

So does it.

And two more.

It starts on seeing

And darts

Away.

Den stora eken

Visa vägen.

I took a photo once –

Quickly lost, not forgotten.

Indice its ribbed trunk

And, just there,

At a branch

The ribs are webbed;

A maze

Telling what tale?

More firs –

One large and heavy with cone,

Another beside,

A smaller third in front, familiarly.

And all surrounded

By supportive others,

Watching.

A dark winged flutterby,

The second,

Stops long enough,

As do I

And see the orange band

And white dotted tips.

More come later

But are shy.

Now comes the smell of the pine –

furniture store

Before I see the neatly piled

higgeldy trees

Edging the moonscape.

The metal hunter waiting in the

distance.

A little later I see the truth;

The neater pile of stripped trunks

Raw and ready for use

With more piles beside;

I now recognize

As their lofty crowns.

Amongst more firs now;

Awaiting their turn

As I turn

Towards the meadows.

Here the Falu-röd house

White trim standing out

Missed a turn

Now hasten steps

Familiar still

But longer route

Which I have walked before.

Homes.

Highway

Byway

Turn away

Retreat!