Och Gud höll i sin hand ett litet klot.
Se, sade han. Sonen tittade.
I fjärran, som genom vatten,
såg han ett förbränt land i vilda färger.
Ljuset brann där borta;
härjade byggnader kastade skuggor.
Likt en lysande orm rullade en flod ut sig,
glänsande av dy.
På en kal höjd stod ett kalt träd
och fördystrade himlen.
Männniskorna sträckte upp sina magra armar mot det,
som om de väntade att en försvunnen april
skulle återvända till dess korsade grenar.
Sonen betraktade dem.
Sänd mig dit, sade han.
RS Thomas
Commentaires